अलविदा भारत - hejda Indien
PartyVarkala!
Tillsammans med var svensk/indiska van Binosh fick vi besoka ett barnhem som han startat for pojkar
I Kollam, Kerala!
Vi kikade pa elefanter och Malin kande sitt ratta jag kalla!
Denise tycker om att pussas. punkt.
Utsikt fran vart andra hem, Hill Top!
Kanyakumari, Indiens sodraste spets och var enda fina bild darifran
HARE KRISHNA HARE KRISHNA HARE KRISHNA HARE KRISHNA!
Med dessa tva bilder sager vi hejda till Indien och Hej Vietnam
Sa har kan haret se ut efter att ha hallt i jasminolja for att fa lite styr pa skiten(fungerade icket), i morse pa Bangkoksflygplats!
Malin ville inte vara samre utan drog till med sitt basta backstreetboy smile (och frajs)
Pussisar snart kommer familjen Stolt. HIHIHIH
Trivandrum
Vi anlande till Trivandrum den 25 december lattade att antligen fa lamna Kanyakumari. Trivandrum ar Keralas huvudstad sa vi forvantade oss att fa se en valdans massa manniskor. Men vara steg ekade nastan nar vi gick langst vagen.. Hur, Varfor ar allt stangt? Opps Indien firar julafton den 25 inte den 24. Roligt, verkligen. Vi har inte atit ngt pa ett dygn och nu ar inte en enda affar oppen. Vi har iaf Tv pa varat hotelrum och det gar filmer dygnet runt. Imorrse hittade vi stalle som serverade plain omeletts. THANKS HEAVAN. Idag ar var sista dag i Indien sa vi ska snart ta oss till en marknad har i narheten :) forhoppningsvis finns det lite shopping om inte annat ska vi kopa massa ost och kolla pa film hela kvallen.
Klart att vi kommer att sakna Indien. Indien kommer alltid att ha en plats nagaonstans i vara hjartan men just nu kanns det valdigt valdigt lagom. En bra tid att lamna Inden. Nu ar vi redo. Vietnam here we come.
Kanyakumari
Kanyakumari ar Indiens absolut sodraste punkt, dar tre hav mots och solnedgangen sags vara otrolig-Host
Kanyakumari ar en svinstia med en massa heliga uppblasta Indier som mer an garna valfardas till denna punkt for att fira alla mojliga sorters indiska hogtider. Munkar och heliga kvinnor i olika farger som ar lika med en hel dros med varierade sekter springer omkring och skriker fran klockan 4 pa morgonen till midnatt.
Nar vi anlande till Kanyakumari hade vi fatt for oss att det skulle vara en liten trevlig fiskeby med massa fantastiska hinduiska traditioner och riter. Vi hade fel fel fel. Allt som fanns i Kanyakumari var turism och inte ens vasterlandsk turism utan indisk! Indisk turism ar nagot som jag tanker forklara for er. Plastleksaker, blommor(bade i plast och riktiga), sotsaker som smakar fisk, snackskal och solglasogon som inte kan ga sonder och allt for ungefar 5 rupees! Det ar fantastiskt hur de kan overleva, jag menar affarena. Det fanns ungefar 200 affarer kring oss och jag menar allvar nar jag sager att 90 % av dem saljer samma sak, de resterande saljer bananer, vatten och annat som gjorde sa att jag och malin faktiskt overlevde.
Det later javligt trist det hela och som om vi inte alls uppskattar varan resa men det beror pa att vi nu varit sjuka i tva dygn pa grund av den "pittoreska fiskebyn".
Pa julafton hade vi en illusion om att ata nagot annat an ris, chapatis, dal, chili och dosas, vi tankte att vi kanske faktiskt skulle sla till att ata med bestick ocksa. Vi hade spanat in lite vasterlandska restauranger, BIG MISTAKE! Vi klev in intetontanande pa en Jucieshop dar de informerade om att det hade toasts. Men vi valde att faktiskt sla till med nudlar. Malins nudlar kostade 50 rupees och Denise 70. Anledningen till detta var att Denise ville lyxa till det med svamp pa jul och allt, dessa var utan tvekan ur spad och legat framme ett tag. Kvinnan som serverade oss hostade pa vara bestick och Denise blev med ens irriterad och misstanksam. Malin forsokte halla julkanslan uppe. Nasta mission var att hitta ett internetcafe med webcam, ni anar inte vad vi hade gett oss in pa. Ingenstans verkade det finnas en javla webcam och nu borjade Denise sura ihop ordentligt, Snusknudlar och ingen webcam sa man ens kan kika pa julmaten i Sverige over internet.
Det blev hur ska man saga lite irritation mellan oss har i var lilla familj, men sag i vilken familj det inte blir det under jul? Malin gick ut och promenerade och hittade ett internet cafe med webcam vilket ledde till att Denise gick och kopte kakor och sant sen var problemet lost! Trodde vi, illamaendet som Denise kant sen frukost spreds till Malin som startade vart krakmaraton! Tatt foljt av Denise. Vi kande oss battre och gick till datorn med den okande webcameran, den enda i Kanyakumari och borjade ringa hem. Malin stannade inte lange utan var tvungen att ga pga av nudeljavlarna. Pa vagen tillbaka kraktes hon (som en kalv) Sex ganger pa oppen gata och kande att hon hade visat sitt missnoje over den Hare krishna tata staden! Denise var tvungen att avbryta sitt datande for att skynda hem och avsluta maratonet.
Sedan dess mina vanner har vi matt skit, tills IDAG!
Missforsta mig inte jag tycker att alla som har mojlighet att aka till Kanyakumari ska gora det, men stanna inte over natten! Och speciellt inte under 4 natter som vi gjorde tillsammans med var stackar malyasiska van som fick sta ut med oss snuskiga svenskar som fiser i somnen. Hahah! jaja
Vi hade tur sista dagen i alla fall, pa vag i fran Kanyakumari till taget forberaedde vioss ater igen pa en heldag for att frakta oss 10 mil till Trivandrum. Vi fick springa! Taget gick precis nar vi kom, YEAS! Vi hamnade dessutom i "Gentlemens" vagnen och blev oavbrytet uppvaktade..wiiie. Na! Men vi kom iaf helskinnade och ytterst snabbt till Trivandrum!
Kanyakumari ar en svinstia med en massa heliga uppblasta Indier som mer an garna valfardas till denna punkt for att fira alla mojliga sorters indiska hogtider. Munkar och heliga kvinnor i olika farger som ar lika med en hel dros med varierade sekter springer omkring och skriker fran klockan 4 pa morgonen till midnatt.
Nar vi anlande till Kanyakumari hade vi fatt for oss att det skulle vara en liten trevlig fiskeby med massa fantastiska hinduiska traditioner och riter. Vi hade fel fel fel. Allt som fanns i Kanyakumari var turism och inte ens vasterlandsk turism utan indisk! Indisk turism ar nagot som jag tanker forklara for er. Plastleksaker, blommor(bade i plast och riktiga), sotsaker som smakar fisk, snackskal och solglasogon som inte kan ga sonder och allt for ungefar 5 rupees! Det ar fantastiskt hur de kan overleva, jag menar affarena. Det fanns ungefar 200 affarer kring oss och jag menar allvar nar jag sager att 90 % av dem saljer samma sak, de resterande saljer bananer, vatten och annat som gjorde sa att jag och malin faktiskt overlevde.
Det later javligt trist det hela och som om vi inte alls uppskattar varan resa men det beror pa att vi nu varit sjuka i tva dygn pa grund av den "pittoreska fiskebyn".
Pa julafton hade vi en illusion om att ata nagot annat an ris, chapatis, dal, chili och dosas, vi tankte att vi kanske faktiskt skulle sla till att ata med bestick ocksa. Vi hade spanat in lite vasterlandska restauranger, BIG MISTAKE! Vi klev in intetontanande pa en Jucieshop dar de informerade om att det hade toasts. Men vi valde att faktiskt sla till med nudlar. Malins nudlar kostade 50 rupees och Denise 70. Anledningen till detta var att Denise ville lyxa till det med svamp pa jul och allt, dessa var utan tvekan ur spad och legat framme ett tag. Kvinnan som serverade oss hostade pa vara bestick och Denise blev med ens irriterad och misstanksam. Malin forsokte halla julkanslan uppe. Nasta mission var att hitta ett internetcafe med webcam, ni anar inte vad vi hade gett oss in pa. Ingenstans verkade det finnas en javla webcam och nu borjade Denise sura ihop ordentligt, Snusknudlar och ingen webcam sa man ens kan kika pa julmaten i Sverige over internet.
Det blev hur ska man saga lite irritation mellan oss har i var lilla familj, men sag i vilken familj det inte blir det under jul? Malin gick ut och promenerade och hittade ett internet cafe med webcam vilket ledde till att Denise gick och kopte kakor och sant sen var problemet lost! Trodde vi, illamaendet som Denise kant sen frukost spreds till Malin som startade vart krakmaraton! Tatt foljt av Denise. Vi kande oss battre och gick till datorn med den okande webcameran, den enda i Kanyakumari och borjade ringa hem. Malin stannade inte lange utan var tvungen att ga pga av nudeljavlarna. Pa vagen tillbaka kraktes hon (som en kalv) Sex ganger pa oppen gata och kande att hon hade visat sitt missnoje over den Hare krishna tata staden! Denise var tvungen att avbryta sitt datande for att skynda hem och avsluta maratonet.
Sedan dess mina vanner har vi matt skit, tills IDAG!
Missforsta mig inte jag tycker att alla som har mojlighet att aka till Kanyakumari ska gora det, men stanna inte over natten! Och speciellt inte under 4 natter som vi gjorde tillsammans med var stackar malyasiska van som fick sta ut med oss snuskiga svenskar som fiser i somnen. Hahah! jaja
Vi hade tur sista dagen i alla fall, pa vag i fran Kanyakumari till taget forberaedde vioss ater igen pa en heldag for att frakta oss 10 mil till Trivandrum. Vi fick springa! Taget gick precis nar vi kom, YEAS! Vi hamnade dessutom i "Gentlemens" vagnen och blev oavbrytet uppvaktade..wiiie. Na! Men vi kom iaf helskinnade och ytterst snabbt till Trivandrum!
Kanyakulam
Nu ar vi pa vag igen. Inte kan man hanga pa en solig beach i all evighet aven fast dom hade underbar mat, skona manniskor och allt det dar underbara som man kan onska sig under ruskiga perioder. Ja ni om nagon forstar val vad vi menar. Fast efter 16dagar med bekvamligheter var det bara att rycka av plastret och hoppa pa forsta basta tag upp till Kanyakulam for att ta in pa ett Ashram. Amma Ashram med andra ord. Har ni hort talas om Amma kanske? ..Det hade inte vi. Nar vi kom fram motes vi av vasterlandska vitkladda ailians. Isallet for att sara pa fingrarna i halsning motes vi av ett muntont "Om Nanah nama shiva" Dessa vitkladda manniskor fran mars var larjeungar till Amma. Redan da kandes det en aning tungt att bo ett ashram som det har. Vi hade ju snarare tangt oss ett lite mysigare ashram uppe i bergen. Pa Amma Ashram bor det liksom 2000 manniskor. Men vi tog oss till ett meditationspass ledd av sjalvaste Amma i hog person men tyvarr kande vi inget utav den dar kraften och medkanslan som dom andra verkade gora. Efter passet gav hon ut sina kanda krama vilka vi avstod ifran eftersom allt bara kandes sa fel. Var mer som en sekt som avgudar henne. For att gora en lang histora kort tag vi taget ner till Kanyakumari redan dagen efter. Efterat fick vi hora att Amma hjalpt massa Tsunami offrer och massa annat for den delen. Hade ju varit bra fakta att vetat innan.
Mohan In
Godkvall alla istappar. Hoppas ni mar bra i kylan! Vi horde om bombterroristen pa drottningsgatan(stod faktiskt i Keralas news paper) Hjaaalp. Har ar det bara streetsdogsen vi maste akta oss for (RAAABIES) och alla inkastare saklart. Det ar helt galet, vart man an gar sa skriker folk pa en och proppar upp flygblad i ansiktet pa en om deras massagestallen, musik-kurser, rensa-kroppen-pa-allt-vasterlandsk-skit-behandlingar blaablblaablaa.. Men som sagt, vi ar fortfarande kvar har i Varkala men inte sa lange till. Bade jag och Denise har myror langs heeeela kroppen nu vi maste ta oss harifran! Som vi redan har berattat sa ar det valdigt turistiskt har och man glomer liksom bort att vi faktiskt ar i Indien. Men haromdagen tog vi oss in i Verkala Town och gick pa Bio med vara nyfunna Danska vanner och vart Indiska pojkgang. Alla pratade Majalajiska, sjong och var glada. 90-tals inspierade paintinfekter bjods det ocksa pa. Under sjalva filmen skrek och tjoade alla mannen inne pa biografen. Valdigt olikt de svenska biograferna, sjalvklart och vi ocksa besoka en biograf och kolla pa HARRY POTTER (dock med engelsk tal)
For 5, kanske 6 dagar sen sa besokte vi ett barnhem nagra kilomter utanfor Varkala som drivs av en svensk superhalte: Benash. Jattefint har han fixat till en gamal stuga som nu tar hand om 13 pojkar. Tva lokal"plast foraldrar" tar hand om dessa ungar som blivit utslanda fran deras hem av olika skall. Vi fick hora olika exempel och det var inte sarskilt muntert. Men pa barnhemmet far dom nu klader mat och har tillgang att ta sig till skolan varje dag. Dom upptradde for oss med en kristen lat som holl pa i typ evigheeter. kandes lite lagom pinsamt att sta framfor och titta pa men fint var det. Benash lamnade oss for nagra dagar sen for att aka hem till Sverige for ett projekt inom hans organisation "love something(jag ar samst, kommer tyvarr inte ihag namnet just nu) "
Imorgon ska vi ta oss till Black beach och sola oss svarta. Men en sak i taget. Nu ska vi ata, pa Hill Top, varat stammis stalle. Ge oss lite tips pa Kerala, vad tycker ni att vi ska se och gora innan vi lamnar Indien sa att vi kan gora er riktigt riiiiktigt avundsjuka?? Puss&rkram
For 5, kanske 6 dagar sen sa besokte vi ett barnhem nagra kilomter utanfor Varkala som drivs av en svensk superhalte: Benash. Jattefint har han fixat till en gamal stuga som nu tar hand om 13 pojkar. Tva lokal"plast foraldrar" tar hand om dessa ungar som blivit utslanda fran deras hem av olika skall. Vi fick hora olika exempel och det var inte sarskilt muntert. Men pa barnhemmet far dom nu klader mat och har tillgang att ta sig till skolan varje dag. Dom upptradde for oss med en kristen lat som holl pa i typ evigheeter. kandes lite lagom pinsamt att sta framfor och titta pa men fint var det. Benash lamnade oss for nagra dagar sen for att aka hem till Sverige for ett projekt inom hans organisation "love something(jag ar samst, kommer tyvarr inte ihag namnet just nu) "
Imorgon ska vi ta oss till Black beach och sola oss svarta. Men en sak i taget. Nu ska vi ata, pa Hill Top, varat stammis stalle. Ge oss lite tips pa Kerala, vad tycker ni att vi ska se och gora innan vi lamnar Indien sa att vi kan gora er riktigt riiiiktigt avundsjuka?? Puss&rkram
Varkala
Nu har vi i alla fall kommit fram till strandorten Varkala.
Slutdestinationen med den langa tagresan var i Ernakulam, Kochin. Men tagresan var som Malin skrev igar lang och langtrakig, men inte alls sa farlig. Problemen uppstod mer nar vi kommit fram till Kerala. Nar man under tre dagar har gatt runt och trippat pa ta kring vart resesallskap. Det ar riktigt pafrestande att aka tag i Indien och det blir inte lattare nar bade Malin och Jo var sjuka, varken for dem eller den friska (jagjagjag). Nar vi da tillsist nadde fram hade man forvantningar pa att allt skulle bli battre men nar det inte skedde skapades en gnagande irritation hos oss alla. Vilket ledde till att vara forsta tva dagar i Kerala var skittrakiga och vi delade upp oss lite. Men genom att bara satta oss ner och ga igenom situationen sa loste sig allt. Nu val framme i Varkala kanns allt bra igen!
Varkala ar ett riktigt turistigt stalle om man jamfor med vara tidigare destinationer, men det ar skont att bara slappa och vara pa stranden. Och vi for med oss tur, dagen innan vi kom var den sista pa monsun perioden. YEAH! Vi bor i en bungalow precis vid vattnet och det ar soft.
Vara vanner som vi traffade i Rishikesh Sunny, Monty och Govin ar tre indier och de har akt ner och mott oss har nere. Det ar skit roligt..for mig men inte for Malin eftersom Monty (som ar en jatte fin och smart manniska, men saknar tyvarr socialkompetens) de senaste dagarna upprepade ganger talat om for henne att han alskar henne och skulle bli en bra make. Man ba HJALP HJALP!
Det ar egentligen Sunny vi umgas med och de andra tva ar liksom typ som hans smabroder, man far dem pa kopet. Men det ar ocksa larorikt. Alla indier tror namligen att livet ar som en Bollywoodfilm, alla utom Sunny som faktiskt ar som vilken normal kille som helst, bara att han ar indier och typ..hogkastig och har en mamma som bollywood stjarna, yeaaas. EEEEH, nejmen.
Liveeeeeeeeeeet ar bra iaf. Vi hors snart igen och njut av bilderna! PUSS!
Slutdestinationen med den langa tagresan var i Ernakulam, Kochin. Men tagresan var som Malin skrev igar lang och langtrakig, men inte alls sa farlig. Problemen uppstod mer nar vi kommit fram till Kerala. Nar man under tre dagar har gatt runt och trippat pa ta kring vart resesallskap. Det ar riktigt pafrestande att aka tag i Indien och det blir inte lattare nar bade Malin och Jo var sjuka, varken for dem eller den friska (jagjagjag). Nar vi da tillsist nadde fram hade man forvantningar pa att allt skulle bli battre men nar det inte skedde skapades en gnagande irritation hos oss alla. Vilket ledde till att vara forsta tva dagar i Kerala var skittrakiga och vi delade upp oss lite. Men genom att bara satta oss ner och ga igenom situationen sa loste sig allt. Nu val framme i Varkala kanns allt bra igen!
Varkala ar ett riktigt turistigt stalle om man jamfor med vara tidigare destinationer, men det ar skont att bara slappa och vara pa stranden. Och vi for med oss tur, dagen innan vi kom var den sista pa monsun perioden. YEAH! Vi bor i en bungalow precis vid vattnet och det ar soft.
Vara vanner som vi traffade i Rishikesh Sunny, Monty och Govin ar tre indier och de har akt ner och mott oss har nere. Det ar skit roligt..for mig men inte for Malin eftersom Monty (som ar en jatte fin och smart manniska, men saknar tyvarr socialkompetens) de senaste dagarna upprepade ganger talat om for henne att han alskar henne och skulle bli en bra make. Man ba HJALP HJALP!
Det ar egentligen Sunny vi umgas med och de andra tva ar liksom typ som hans smabroder, man far dem pa kopet. Men det ar ocksa larorikt. Alla indier tror namligen att livet ar som en Bollywoodfilm, alla utom Sunny som faktiskt ar som vilken normal kille som helst, bara att han ar indier och typ..hogkastig och har en mamma som bollywood stjarna, yeaaas. EEEEH, nejmen.
Liveeeeeeeeeeet ar bra iaf. Vi hors snart igen och njut av bilderna! PUSS!
Varkala
Rishikesh fran Lakshman Juhla bron
Malin spexar i Jaipur
Yeah, Indiehang!
Hanuman tempel i Jaipur, kvinnorna tvattar sig innan Puja, bon.
Tidig morgon i Rishikesh med galen Rikshaw forare( HAN LAT MALIN KORA, I INDIEN, Denise fick hjartstillestand)
Solnedgang over Rishikesh och Ganges
Och Sjalvklart omrtjusare! (Malin tog bilden medan Denise gomde sig)
Sahar ser Indien ocksa ut.
En bild pa oss bada!
Mutantkossan! ASSA kolla ananasen och jamfor med hans OGA!
Mutantkossan! ASSA kolla ananasen och jamfor med hans OGA!
Fick en fin bild pa bron (det fick aven de 50 indierna bakom mig)
Denise akte motorcykel till en strand hogre upp i bergen, Ganges.
Rishikesh
Denise akte motorcykel till en strand hogre upp i bergen, Ganges.
Rishikesh
Varanasi, ja det var lika dimmigt hela dagen!
Gata i Varanasi
Gagatan
Dansade lite pa ett brollop
Varanasi
Arti, en sorts avgudstjanst varje kvall, galet..
Malin pa eastview hotel
Fiskenat i Kochin
BEBISHUND!
Sunny
Har i Kerala kan vi visa vart ratta jag.
Varanasi-Varkala
Were on the road agian laallaalalala.. Att lamna Varanasi kandes som ratt beslut. Vet inte hur lange till vi (ja jag talar for Denise ocksa) hade orkat andas Varanasi-luft. Tungt och tradigt, ackligt och svettigt. Lukten av dod typ. Men med tiden blev det lattare. Mot sista dagarna hittade vi in i smagranderna som var som tusetals labyrinter. Vilka bade backpackerna, hundarna kosorna och lokalbefolkning tappade bort sig i. Ratt haftigt maste jag anda medge att Varanasi va..Ganges som rinner langs hela staden dar de branner alla doda kroppar och lagger ben och askan i floden. Jag forskte forklara for Denise att Varanasi ar som en Pannkaka med Ketchup. Somliga gillar det, fast dom flesta forstar inte ens tanken. hahaha jag var trott okej! Varanasi ar ocksa en av varldens aldsta stad dar all musik dans och mat har sitt ursprung. Vi bodde valdigt nara Indiens aldsta Tempel. skitsnyggt. Dekorerat och detalierat med massa farger och indiska krusiduler. Jag tror helt enkelt att vi hade uppskattat Varanasi mer om vi stannat lite langre, men det var inte bara vi som blev sjuka av luften dar. Jagmenar alla pa varat Hostel madde likadant.. Tro mig jag skulle kunna beratta med en meters text om vara grannar pa hotelet. En aldre dryg kvinna fran Frankrike, en Lang sjalvgod man fran Kanada, Tva skogstroll. Folk fran lite overallt som forgyllade och forkastade vara dagar men en sak ar saker. Det har ar var forsta resa pa egen hand och vi bodde pa samma Hostel som resveteranerna gjorde. Sug pa den.
Finns jattemycket mer att beratta om Varanasi men det kommer bara bli en massa sludder for jag ar sa himla trott och forlat for dolig bild uppdattering. Imorgon. Jag lovar. Btw maste jag bara fa skryta med att Jag och Denise har doppat oss i Ganges, i de dodas flod, fem ganger. Precis som traditioner lyder. Yes sir.
Natt taget. Japp det borjade med stress.. Rikhsaw'n som skulle ta oss rullade bakat ner i diket utan var forare. Hjalp Hjalp men det loste sig med lite muskelmassa fran hjalpglada Indier. Val framme pa tagstationen blev vi sittandes mitt pa plattformen. sittandes...sittandes..siitt..sovandes. Taget kom 6 timmar forsent. Med totalt nedplattade rumpor sprang och trangdes vi for att overhuvud ens komma in i taget. Folk skrek och puttades med packning och stora rispasar for att komma in. Denise trangde sig in och jag fick panik. Sprang till nasta dorr for jag trodde att taget skulle aka. Men vi kom tillslut pa och hela resan gick utan svarigheter, lite langtrakigt bara. Eller kanske inte helt utan svarigheter. Jag varnar kansliga lasare nu men jag fick min mens pa taget samtidigt som jag kissade bajs och hade feber sista natten. Mindre kul.
Nu tickar min tid ut har.. jag har bara 40Rs pa mig vilket en timma kostar har. sa maste sluta men det kommer mera. Vi hors imorgon. Godnatt
60timmar pa general seats, de billigaste platserna. 60timmar. biljetten kostade 600Rs (84kr) 60timmar
Finns jattemycket mer att beratta om Varanasi men det kommer bara bli en massa sludder for jag ar sa himla trott och forlat for dolig bild uppdattering. Imorgon. Jag lovar. Btw maste jag bara fa skryta med att Jag och Denise har doppat oss i Ganges, i de dodas flod, fem ganger. Precis som traditioner lyder. Yes sir.
Natt taget. Japp det borjade med stress.. Rikhsaw'n som skulle ta oss rullade bakat ner i diket utan var forare. Hjalp Hjalp men det loste sig med lite muskelmassa fran hjalpglada Indier. Val framme pa tagstationen blev vi sittandes mitt pa plattformen. sittandes...sittandes..siitt..sovandes. Taget kom 6 timmar forsent. Med totalt nedplattade rumpor sprang och trangdes vi for att overhuvud ens komma in i taget. Folk skrek och puttades med packning och stora rispasar for att komma in. Denise trangde sig in och jag fick panik. Sprang till nasta dorr for jag trodde att taget skulle aka. Men vi kom tillslut pa och hela resan gick utan svarigheter, lite langtrakigt bara. Eller kanske inte helt utan svarigheter. Jag varnar kansliga lasare nu men jag fick min mens pa taget samtidigt som jag kissade bajs och hade feber sista natten. Mindre kul.
Nu tickar min tid ut har.. jag har bara 40Rs pa mig vilket en timma kostar har. sa maste sluta men det kommer mera. Vi hors imorgon. Godnatt
60timmar pa general seats, de billigaste platserna. 60timmar. biljetten kostade 600Rs (84kr) 60timmar